Trotsiga barn fast söta ändå

Igår var jag på Ica Maxi med trötta jättetrotsiga barn, det skulle jag inte vart. De började konstra redan innan vi kommit in, båda ville köra den långa vagnen med ratt och jag kan inte köra två. Sen skulle Agnes köra egen liten vagn och det har vi gjort förr och då har pappa vart med och styrt så inte allas fötter och ben blir mosade, men ensam samtidigt som man kör en kundvagn-nä tack! Usch vad dom skrek och vrålade. Vad gör man???

Fick många medlidsamma blickar och några sura, och tänkte först vända och åka hem, men jag var tvungen att handla och jag vill inte att branen skall styra hela tiden så jag lyfte upp en skrikande krälande unge och marsherade mot ingången. Jag kom igenom affärn med humöret i behåll och alla grejjer i vagnen, men mycket lockande och mutande behövdes.

Nattningen är också ett kapitel för sej själv, igår somnade de vid 21:30 och det är alldesles för sent eftersom vi skulle gå upp 5:45 idag. Gissa om jag hade trötta barn i morses.

Nu sitter man här igen, det verkar som om att de piggnar till så fort de äntrar sängen och hittar på ursäkter för att slippa sova trots att de är hur trötta som helst. Napp, tappat napp, vill ha bok, sjunga pippi, puss, kram, bädda, tappa täcket, vatten-ja ursäkterna är oändliga.

Färdiggnällt, för annars är allt underbart.

Idag sa vem det nu var: Mamma jag vill nulla i backen, öh vad menar hon???

Sedan fick jag förklaringen av maken, de hade sett barn rulla nerför backen i Nolhaga-Aha, jag pustar ut.