Joggingkarriären ett steg till...

Eller karriär är väl kanske att ta i, har ju inte hållit på så länge och det går enormt långsamt, men jag tycker det är jätteskönt. Eller skönt är väl lite magstarkt för än så länge är ju den "långa" (ca4,5 km) nolhagarundan (som är är väldigt flack) ganska jobbig och tar ganska lång tid. Vad gör jag då?? Blir övertalad av min goa vän som brukar springa ultramaror på en sisådär 100 km att vara med i den lokala orienteringsklubbens terrängträning/tävling i området runt Hjortgården. Alla banor där är enormt kuperade jämfört med vad jag är van vid och när jag ko  dit så skulle man tydligen  bära nummerlapp oxå, jäklar var det så allvarligt??? Men jag tänkte att en 4,3 km kan man väl orka med. Säkert! Man kunde välja mellan 1,2, 2,5 (den skulle jag tagit) 4,3km, 6 och 10. Första backen kändes som en bergvägg så då började jag med att gå (bra start?), sen sprang jag ibland fast gick uppför de värsta backarna. Det sura är att alla sprang som furier och jag var lixom sist i spåret och ingen att "hänga rygg" på som man gör i skidor, men i detta fallet hade det nog inte spelat någon roll....De flesta sprang 6 km och det kändes tyket när de kom och sprang om mej sista kilometer... Jag är glad att jag kom i mål iallafall och nu kan det ju bara bli bättre, eller hur???
Har förresten anmält mej till Blodomloppet i Gbg så då har jag en anledning till att inte ge upp min karriär.....